Snart börjar även den här dagen leda mot sitt efterlängtade slut. Just nu bara existerar jag. I väntan på nästa kväll då jag kan gå och läggga mig och hoppas på att vakna till en bättre dag. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad jag ska göra. Hur det ska gå. Men jag tänker att jag tar den här dagen. Som jag ska stå emot mina tankar. Också kanske jag gör likadant imorgon. Och kanske dagen efter den. Så får jag sa vad som händer. När det vänder.