When you close your eyes, does it almost feel like nothing has changed at all?
Rutiner. De är så jäkla svåra att bryta. I överlag fastnar jag lätt i dem. Oftast rätt destruktiva. Maten har varit svårast av dem alla.
En dag som går lite snett. Och nä, jag hade inte ens planerat det. Jag bara glömde bort att äta som jag skulle. Men då sätts det igång med detsamma. Tankarna om att fortsätta. Dra ner. Ändra. Ta bort. Och helt enkelt gå åt heeelt fel håll. Men jag vet att jag inte får följa dem. Inte tänka "men bara idag". För nej. Det är någ svårt för mig att bryta destruktiva rutiner. Och det är ännu svårare att ta sig tillbaka till de nya. Jag har inte kräkts på en månad. Jag vet att jag inte är tillbaka på ruta ett om jag gör det igen, men det blir jäkligt svårt att bryta. Men jag vet att allt inte är förstört om jag trampar snett en gång. För jag inser var jag har kommit. Men om jag blundar för en stund, mitt i alla tankeströmmar, känns det som att ingenting har förändrats. Men det har det. Jag kan göra på ett annat sätt. Jag gjorde på ett annat sätt. Jag lät den mindre bra dagen vara och vaknade upp till en ny. Nu har det gått någon dag och jag är absolut inte tillbaka på ruta ett.
Kommentarer
Trackback
