Öppenhet om självmordsbenägenhet



Jag tror inte det är någon hemlighet att jag ligger tvångsinlagd inne på psykiatriska vårdavdelningen på Piteå Älvdals sjukhus på grund av ett självmordsförsök som begicks tidigare i somras. Därför tänker jag inte heller att det är någon vits att tala i gåtor och mörka om sanningen. Liksom det är lika bra att tala klarspråk, även om det ibland kan låta lite hårt. Ja, jag vill dö. Nej, det är inte bara att jag inte orkar leva, jag vill dö och förstår faktiskt inte varför folk vill leva. Ett alltför detaljerat klarspråk om självmordsförsök tror jag dock gör mer skada än nytta, (precis som jag brukar säga; det är bra att prata om t ex självskada, självmord, ätstörningar eller vad som helst av annan form av psykisk ohälsa - bara det inte är alltför detaljerat) men att prata om det tror jag bara öppnar synen på detta problem som finns hos många.

Jag har nu varit inlagd här i ett halvår men det känns som att jag har varit här föralltid - samtidigt som det känns som att jag precis kom hit. Det känns som att jag känner väggarna utan och innan, men ändå är känslan inombords densamma som den var för sex månader sedan: jag ville dö när jag först kom hit, jag vill dö nu. Personalen har verkligen gjort ett bra jobb och de passar verkligen för sitt jobb (har jag nämnt att min fd. behandlare från ätstörningsvården jobbar på avdelningen nu? Verkligen jätteskönt i alla fall) men de har ingenting med personalen att göra att jag upplever det som att tiden här känns otroligt långsam - det är kanske inte en så ovanlig känsla.

Det jag skulle skriva var solklart när jag började med allt, men nu står det mest still i skallen och jag tycker mig inte alls få ihop den texten jag vill. Det mesta jag tänker på är att jag vill dö och det är så svårt att styra tankarna någon annanstans. Jag tänker i alla fall att jag ska försöka börja våga skriva öppnare här igen som jag har gjort förut. Att ha det här som mitt ställe att skriva av mig på, för nu behöver jag verkligen ett ställe att lufta mina tankar på - och det kan vara här. Men som sagt ska jag försöka göra det öppet kring sådant som händer inombords, men inte för detaljerat så det triggar (säg om det gör det). Men mer öppenhet om sådant som självmordsbenägenhet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0