Nu har vi alltså kommit igång med minfulnessavsnittet och idag har vi gått igenom två färdigheter inom detta område: observera som är vad man gör för att vara medvetet närvarande, och att göra en sak i taget som är hur man gör för att vara det.

 

Observera är att kunna ta ett steg tillbaka och notera vad som händer. Detta kan vara både tankar, känslor och sensationer - alltså hur det känns i mig och min kropp, t ex att hjärtat slår hårt eller att magen kurrar. Att observera innebär att lägga märke till vad som händer just nu i omgivningen eller inom en själv - utan att fångas av upplevelsen. Dvs att en observerar detta, men låter tankar och känslor passera utan att varken hålla kvar dem eller försöka bli av med dem - oavsett om dessa upplevelser är negativa eller positiva. Vi fick det förklarat som att mn ungefär ska tänka sig att man är nybörjare och upptäcker och upplever detta intresserat. Detta har jag noterat gör en himla stor skillnad för mig, för om jag är intresserad och nyfiket observerar något, då kan jag inte oroa mig över framtiden, eller älta dåtiden. T ex brukar alltid första gången jag gör något ångestfyllt som t ex träning, fungera rätt okej, medan det nästa gång blir fullt med nagativitet, jobbiga känslor och destruktiva tankar. Detta tror jag beror på att jag t ex första gången springer/cyklar/går osv någonstans så ser jag mig omkring, tar in synintrycken och verkligen observerar omgivningen, medan det nästa gång mest handlar om fortare, mer, bättre... Än så länge har det fungerat bra med cyklingen till skolan just för att jag försöker vara medvetet närvarande varje gång och observera intresserat. Det är viktigt att man är ickevärderande och neutral när man observerar för annars dras tankarna in i en grubblande spiral och då är en inte medvetet närvarande. 

 

Att observera när man gör något, t ex att gå, är något annat än att bara gå. VI gjorde en övning idag där vi först gick runt och skulle fokusera på våra fötter, hur de kändes och så, och sedan gick vi runt och observerade vad vi såg runt omkring oss i rummet. Detta gav två helt olika upplevelser. För en del kan det vara obehagligt att observera det som finns inom en själv (känslor, tankar, kroppsliga sensationer), medan andra fokuserar så mycket på sig själv så de har svårt att observera omgivningen. Jag tror jag har speciellt svårt för att observera och inte fly ifrån olika kroppsliga sensationer - eller haka upp mig på dem. Jag grubblar en del på varför vissa saker är som de är när jag inte finner någon logik i det (detta tänkte jag dock skriva mer om sedan).

 

Att göra en sak i taget har vi också pratat om och det handlar, precis som det låter, om att göra det en gör just nu. Det värderas ofta positivt och ses effektivt "att ha många bolar i luften", men mycket av vår stress hänger ihop med att vi, samtidigt som vi gör en sak, planerar, grubblar över och oroar oss för framtiden. Det kan vara något vi ska göra, eller eventuellt ska göra nästa timme, dag, måndad eller år och detta är för väldigt många en trigger för negativa känslor.

 

Vissa aktiviteter är dock mer komplexa och kan ha många olika delmoment, t ex matlagning. I dessa fall är det då viktigt att skifta sitt fokus, men samtidigt vara medvetet närvarande på just det som du gör just nu. Målet är att göra en sak i taget och engagera sig i det man gör för stunden - dvs inte göra och/eller tänka på en massa annat samtidigt. För att underlätta detta som låter lätt, men faktiskt är väldigt svårt, kan en ta hjälp av sina sinnen (syn, hörsel, smak, lukt, känsel) som gör att en håler sig mer fokuserad. De kan även vara till hjälp för att kunna fokusera längre och stanna kvar i nuet. Nuet kan självklart vara både behagligt och obehagligt - och det är väl ofta det sistanämna vi flyr från -, men det kan bli lättare att orka med det där obehgliga i nuet om en begränsar det till just nuet och inte drar in allt smärtsamt som har hänt eller kan/kommer hända.