Jag har tänkt på detta en hel del...

Det där med att bli diagnostisrad kan skrämma många, men det är ju inte så att man blir en annan person för att man får en diagnos. Det betyder bara att det finns ett namn på något eller några av ens beteende/-n, att det finns flera andra som uppvisar samma saker. I och med det kan man sedan få den behandling man behöver för att bli bättre. Det ska inte vara något skamfullt, se det mer som en förklaring på varför det är som det är. Om man får en diagnos är det ju en fastställning av något, men man har faktiskt varit på det sättet innan man blev diagnostiserad. Det kan ha varit under en lång tid. 

 

Så bli inte rädd för någon som berättar om sin diagnos. Döm inte någon utifrån en diagnostisering. Ingen är sin diagnos. Alla är vi människor. Oavsett!