Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls

Dagarna har rusat förbi. Dagarna har segat sig fram. Dagarna har fyllts av skratt. Dagarna har fyllts av gråt. Dagarna har varit många sedan jag bloggade.
 
Idag var en bra skoldag. Hade spanska i vår fina lilla klass som består av fem personer. Gjorde sedan något som jag inte gjort sedan förra fredagen och det var så skönt så skönt, och ännu skönare att jag kan göra det på måndag också. Sedan var mitt långa hål slut och veckans sista lektion i form av svenska började. Jag tog tillfättet i akt till att göra bort mitt tal först av alla så jag inte hann bli så nervös, vilket fungerade bra - jag var inte nervös - men ändå ser jag hur mina talkort skakar när jag står där. Yey! 
 
Nåväl, det kändes ändå bra, men jag förväntar mig inget toppresultat. Tror inte ens läraren lyssnade på vad jag sa. Om hon inte hade läst upp namnen på de två som hade hållt sina tal (dvs jag och en till) så hade en annan i klassen fått betyg på min uppgift för hon hade skrivit att det var en annan som hade gjort det...
 
Har hunnit med ännu en fotorunda i staden, men dåligt batteri, kalla fingrar och en snabb solnedgång gjorde att det inte blev så många. Jag har även åkt med tolvans buss. Alltid kul att testa en ny linje. Haha jag vet att jag är störd.
 
 
Imorgon 08.30 är det dags för mig och min fina Anna att skriva högskoleprovet. Nervös och oförberedd, men vi tänker så här: "vi ska ändå göra det till våren så nu gör vi det bara för att testa hur det är och för att slösa pengar." 16.30 slutar det och då kommer vi få ett välförtjänt pris i form av kväll hos Rebecca med henne och Henny. I can´t wait!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0