Jag blir så galen för att jag inte vet vad som händer. Samtidigt som jag vet mer nu än jag har gjort på länge. Men det är som att jag aldrig vet tillräckligt. Blir aldrig nöjd. Det känns alltid fel. Och då kommer jag ju alltid fram till att det är mig det är fel på. Också är den cirkusen återigen igång. Jag vill komma härifrån. Imorgon får jag troligtvis permission. Men då vill jag inte någonstans. På onsdag kanske jag kommer ut. Men då vet jag inte vart jag vill ta vägen. Jag säger att jag behöver komma ut och träffa annat folk. Men helst av allt vill jag bara vara för mig själv. Alltid är det något fel för det är jag som är felet.

Något som aldrig kan bli fel är att jag ska pussa på mina marsvin och krama ihjäl mig hund. Som jag längtar efter dem. Kanske ska jag ta en dusch också hehe. Och använda mitt handsprit! Och städa mitt rum. Och bara få vara ensam och ha det tyst omkring mig. Det kan väl inte bli fel? Två dagar. Ute i det fria.
Om jag nu får permission. Det bestäms imorgon.

Haha mina besökare vet vad jag gillar...