Årspremiär på fotbollsplanen - check!
Uppvärmning i 50 minuter, stretching i en kvart - allt för att inte sträcka de eventuella muskler som finns kvar efter de 152 dagarna.
Själva utförandet gick väl inte på topp, men jag försöker acceptera att det inte kan vara det just nu.
I alla fall ingen ångest i sikte.
Toppen!
Jag försöker strida mot känslan, med den är rädd och den spelar ett spel nu
Det känns jobbigt. Det känns fel.
Det känns skönt. Det känns rätt.
Jag är förvirrad.
Men innerst inne vet jag att det är rätt, att det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt. Jag vet att jag annars bara kommer vandra två paralella vägar och inte komma någon vart för vägarna går åt helt olika håll. Och den ena förstör migså. Äter upp mig innifrån. River. Sliter. Biter.
Jag vet att jag slltid har ett val, ingen kan tvinga mig. Jag kan ljuga, smyga, fortsätta. Men också förstöra.
Trots valet jag har, känns det ändå lättare när någon annan säger åt en. Någon som förstår. Då kan jag lyssna.
När någon säger att jag inte ska. Att det verkligen inte är lämpligt.
För att någonsin få min dröm uppfylld. Kunna göra det av rätt anledningar. Måste jag ta tag i problemet. Det säger förnuftet. Känslan säger så mycket annat. Så mycket som jag är van vid. Men ju längre tiden går, desto lättare blir det att stå emot den starkaste av alla tvångstankar. Ja, jag har en del sådana. Fått det slängt rätt upp i ansiktet att jag har OCD. Bara sådär. Utan några test eller något.
I alla fall. Vad är det nu jag pratar om?
Det som jag i tio år har gjort.
Fotboll.
Jag går väl fortfarande i det, men nu när träningarna har börjat så kommer jag inte träna.
Jag kommer inte vinna något träningspris.
Jag kommer inte börja miljöträna med Alvik.
Jag kommer inte kunna straffa mig själv genom träning träning träning.
Men jag kommer inte heller få de extrama ångestattackerna efter varje träning, innan varje träning.
Inte heller göra dumma saker för att ha en konkret orsak till att inte vara med, fast så klart tvinga mig själv att vara med ändå.
Det kommer dessutom bli lättare att inte träna tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan i mitt huvud.
Och viktigast av allt, jag kommer inte gå åt motsatt håll på ett ställe, medan jag går åt ett annat håll på ett annat ställe.
Fast jag ska ju inte ta den lätta vägen, inte göra det lätt för mig, inte vara lat.
Men. Detta är nog jobbigt. Det är ingen vits att göra det värre. Inte göra det otydligare än det redan är.
Fotboll hela veckan
Nu ska jag snart bege mig mot Byvallen för att spela veckans andra match med damjuniorerna. Vi ska möta Assi som tydligen är riktigt bra så jag är taggad till tusen! Sista matchen innan London är det också, fast två träningar till hinner jag med. Det har verkligen varit fotboll för hela slanten, men det kommer ju inte bli något på sex dagar sedan. Detta är då vad jag har hunnit med i fotbollsväg sedan förra söndagen:
Söndag: Träning
Måndag: Damjunträning
Tisdag: Träning
Onsdag: Damlagsmatch (mot Assi, tabelltvåan, hade med 7 div 1-spelare, 2-2, ganska rättvist, men surt att vi - läs:jag - failade så att det blev mål när det var tio min kvar)
Torsdag: Damjunmatch (mot BAIK, 0-1 efter en billig straff som de fick, orättvist)
Idag: Damjunmatch, träning
Imorn: Damjunträning
Tisdag: LONDON!!!
Sju min kvar till samling, måste rusa!
Jag älskar detta lag!
Det med blåa tröjor såklart!
Stars'n Stripes kan dra.
'Cause you're the only one, who can turn me around when I'm upside down
Åh jag blir så arg på mig själv!
När jag mår bra börjar jag ifrågasätta varför.
Varför gör jag det?!!
Är det så jävla svårt att acceptera och bara vara?
Jag är ju allt bra konstig.
Nåväl, det är toppen just nu i alla fall och jag har nyss kommit hem från träningen där vi sprang trehundringen (50m+100m+150m x6). Alltså det där löptestet vi sprang för några veckor sedan och det gick bättre än sist vilket var mitt mål, men det kan bli ännu bättre till nästa gång. Sprang lite lätt innan träningen för att bli ordentligt uppvärmd och jag kände mig lätt som en fjäder! Fantstiskt! Sprang backintervaller i fredags, åkte inlines i lördags, tränade och sprang intervaller i söndags och samma på måndag och tisdag. Vilade helt igår och idag var jag alltså på topp så min planering fungerade. I'm proud!
Det är topp angående allt annat också för den delen och imorgon blir det tredje träffen med fina människor denna vecka, ännu mer toppen!
Träffade nyss min fina Emma och hennes Mange som knackade på genom fönstret. Känns som att det var en evighet sedan jag träffade min bästa Emma, trots att det "bara" var fem dagar sedan.
Älskar dig så mycket min fina vän, miljoner varv runt jorden och tillbaka. Och lite till.
Allt blev genast lite mer på topp.
Nu kommer jag sova gott och
morgondagen kommer bli toppen!
Nothing else matters
Hemma från kära Göteborg!
Förutom att jag har träffat Delice och hittat ännu fler anledningar till varför jag ska flytta till go-staden så har jag spelat fotboll.
Jag ångrar inte en sekund att jag följde med damjuniorerna och hjälpte dem i Gothia cup 2013! Verkligen inte! Ojojoj vad bra det har varit. Vet inte riktigt var jag ska börja.
Okej, skolan (idrottsanläggningen) var den bästa jag någonsin bott på. Vi bodde rymligt, hade dusch i samma byggnad, åt i en byggnad knappt två minuter bort, spelade två av fyra matcher precis vid skolan och en av de två andra cirka femton minuters promenad bort och dessutom var det riktigt fräscht.
Laget då? Jo, det kan jag tala om att det är ett sjukt jävla härligt lag! På planen gjorder verkligen alla sitt jobb och det var så härligt att se hur vi fortsatte köra trots att det ramlade in 6 mål mot oss när vi spelade mot Jitex. Trots att de flesta i laget var femton så spelade vi i F17 och när vi sedan förlorar med 6-0 mot Jitex som vanligtvis spelar i flickallsvenskan F19 behöver man ju egentligen inte vara besviken. Ingen deppade ihop utan tuggade på, kämpade och gick in i närkamperna mot spelare som var två huvuden högre en gång, två gånger...tio gånger...och även om vi inte ens vann den tionde, gick vi ändå in och försökte. Så härligt att se!
Därför är jag sjukt förbannad på min egen insats. Jag vet att jag var med för att hjälpa dem för att de inte hade någon målvakt och jag vet att jag hjälpte dem mycket genom att bara spela, men när man ser hela laget kämpa och slita så mycket är det frustrerande att man själv inte är på topp. Första matchen: fyra misstag, tre mål. Grova misstag. Mot Jitex, andra matchen, vet jag väl inte riktigt vad som hände...om mana släpper in sex mål kan man ju inte säga att man har gjort en bra match precis. Tredje matchen: kanonförsvar och inte så mycket att göra, vad jag minns. Fjärde matchen lika så. Jag gjorde en riktigt bra räddning och tippade den i ribban också räddade jag en straff när det blev straffsparkstävling, men de var de enda gångerna jag rörde i. bollen. Väldigt less att jag var så dålig och att mina försök att göra det bättre var fördjäves, mem gjort är gjort.
Annars är jag också väldigt less att jag trodde att jag var redo, men insåg att jag inte alls var det och det tog all tid frå mig så jag missade chansen att lära känna laget bättre. Det var verkligen något jag ville göra för jag insåg hur bra detta lag är. Alltså verkligen ett lag. Så underbart härliga tjejer allihopa och stämningen var på topp! Fast för mig känns det nästan för bra för att vara sant, som att det borde finnas något under ytan som lurar, men jag tycker att jag borde kännt av det efter 187 timmar tillsammans - vilket jag inte gjorde.
Nu efter Gothia hoppas jag på att få träna med detta damjuniorlag mer än vad jag har gjort och jag har inte heller något emot att spela alla matcherna med dem. Damlagsmatcherna spelar jag ju gärna, men får jag välja så...
Oavgjort mot Stars n' Stripes var som en enda stor seger!
(bilden är tagen innan matchen. efteråt var de lite mer bittra haha)
Det har varit helt toppen!
Från topp till tå så tackar
jag detta fastastiska lag
för att jag fick äran att följa
med och vara en del av det
laget som kämpade, försökte
och förlorade - men vad spelar
det för roll när det var så bra?
Känslorna strömmar, de är starka som forsen
Nu är det så att jag nästan vill gråta igen. Bara gråta gråta gråta. Fast samtigit skratta, hoppa och springa runt. Första gången på, ja kanske inte ett år, men åtminstone sju månader är jag bara lycklig lycklig lycklig och endorfinerna sprutar. Åh, jag hade glömt bort hur denna känsla efter att ha tränat kändes. Träningen började ju inte på bästa sätt när vi skulle ha ett löptest och jag kände ångesten komma i rasande fart. Uppvärmningen, som egentligen är så viktig för mig, blev mest tid att tänka, eller snarare inte tänka och verkligen pressa fram all energi för att skjuta bort ångesten. Det tog musten ur mig men jag kom mig i alla fall iväg och sprang testet samtidigt som jag för varje steg försökte springa ifrån ångesten som jagade mig.
Jag kom inte ens bland de tre första.
Fast jag vet varför det är så. Jag har inte sprungit sedan den där extrema ångestattacken i mars.
Och vet ni va? It doesn't fucking matter!
Just nu bryr jag mig inte. Och det känns så jävla skönt!
Jag spelade ute resten av träningen eftersom min sträckning på något sätt blev bättre av löpningen (???).
Jag sprang, dribblade, slog inlägg, tacklades...
Jag spelade mittback som är det läskigaste som finns.
Om det så bara är idag, men nu ska jag njuta över att, efter en träning, inte ha någon jävla ångest.
Inte klättra på väggar.
Inte vilja gräva mig genom golvet.
Inte hyperventilera.
Inte vara så otroligt förbannad, ledsen, kass osv.
Jag vet inte hur länge detta håller i sig. Kanske får jag ändå gråta mig till sömns.
Fast vet ni, right now, I don't care!
Nu ska jag njuta. Åh, vad jag njuter!
Nu vill jag träna träna träna för det känns så jävla fantastiskt att man kan få en sådan här känsla.
Alla negativa tankar skjuts bort automatiskt nu på något sätt.
Kanske har mitt negativatankarimmunförsvar satts igång?
Jag var helt död i benen efter den sista spurten av löpningen, men ändå återhämtade jag mig fördjävla snabbt efteråt till nästa övning. Mina sjuka tankar säger att jag inte gjorde tillräckligt på löpningen - det kan aldrig bli tillräckligt - men just nu struntar jag i dem och det går fruktansvärt bra! Just nu tänker jag att jag hade väl en bra dag, eller något, som gjorde att mina ben var så pigga pigga pigga när vi körde en mot en (som jag förövrigt suger på) så att jag på något sätt fick näst mest poäng. Vilket är lika med att jag gjorde en hel del mål när jag fick börja med bollen, men även att jag många gånger tog bollen av min motståndare och gjorde mål.
Jag tänker inte att det var något jag gjorde fel då jag kunde köra hårt hårt hårt hela övningen utan att det berodde på att min kropp faktiskt orkar att köra så, inget fel med det. Övningen höll helt enkelt inte på tillräckligt länge för att jag skulle stupa, även fast vi nyligen hade sprungit.
Nu ska jag sluta överanalysera och bara acceptera fakta; jag är glad!
Jag är glad över att jag har tränat.
Jag är glad över att jag övervann min ångest.
Jag är glad över att vara här och nu.
Jag är glad över att kunna gå i duschen direkt och inte vilja fly från den extrema ångesten, från mmin kropp, från allt.
Jag är glad över att jag kan säga att jag mår bra just nu.
Jag är glad över att jag fick uppleva detta idag.
Haha också är jag glad över min extremt proffsiga webkamera....not
Jag säger ju det, jag är en känslomänniska.
Är jag glad, ja då är jag glad
El año pasado. Last year. Förra året.
Ja, verkligen. Fast egentligen inte.
Egentligen var allt likadant. Nästan.
En liten skillnad. Jag kunde hanterad den.
Jag gjorde det även fast jag inte skulle.
Nu är jag rädd att jag ska göra det, men
jag vet att jag inte kommer klara av det.
Det känns väldigt avlägset just nu
Nu skulle jag ha stått någonstans vid starten. Nyss sagt lycka till till pappa som startat tretton minuter före mig. Väntat på att min startgrupp skulle startat. Kanske kört lite höga knän och indianhopp. Stått och peppat med Delice. Spanat efter Lulebor man känner till.
Istället står jag någonstans i närheten, i Slottsskogen. Hejar på okända människor, alla förstå inte ens vad jag säger. Väntar på att Delice ska springa förbi. Jag är anmäld. Men jag springer inte. Jag klarar det inte.
Jag känner mig så extremt långt borta från allting. Det känns aldrig som att jag kommer kunna vara där igen. Jag frågar mig ännu en gång vad som hände. Vad som gick så fruktansvärt fel. Det har gått att genomföra förut. Trots ångest har det gått att träna. Det har fungerat. När jag anmälde mig fungerade det. Den var inte så extremt extrem. Då kunde jag gymma. Då kunde jag rida. Då kunde jag spela ute. Då kunde jag springa. Då var jag taggad inför milen. Då trodde jag att jag skulle springa Göteborgsvarvet.
Nu har jag inte köpt mitt nya gymkort. Nu rider jag inte. Nu spelar jag bara ute när den ena sidan av mig tvingar mig att röra på fläsket. Nu springer jag inte, bara när jag får panik om jag har ätit. Nu är milen inte längre något som är aktuellt. Nu vet jag att jag inte ska springa Göteborgsvarvet. För jag klarar det inte. Trots det anses jag överträna och jag säger precis tvärt om.
Jag räknar inte det jag gör nu som någon träning. Det är liksom bara...ja, något annat. Fast jag vill inte göra det jag gör nu - ja, vad det nu ska kallas. Jag vill inte träna. Jag blev överlycklig när jag blev övertygad om att jag inte skulle behöva träna mig till att kunna träna utan att få ångest. Fast trots det blev jag livrädd när jag hörde att man brukar få rådet att sluta träna helt. Samtidigt vill jag inget annat än att bli förbjuden att utföra någon som helst ångestframkallande aktivitet. Fast allt skapar ju så småningom ångest. Det är som att jag förpestar allt och inte får slippa ångesthelvetet.
Allt känns så avlägset. Det känns som att jag aldrig kommer kunna vara där igen. Aldrig kunna träna utan att det blir mer och mer och mer. Aldrig kunna träna och stoppa mig själv utan att få ångest. Aldrig kunna träna utan att ha ångest från det att jag planerar passet tills några dagar efter jag har utfört det. Aldrig kunna träna med samma anledning som många andra - för att man har lust. Aldrig kunna... Det känns verkligen långt bort. Ungefär lika långt bort som att jag skulle kunna äta i alla fall en hel måltid på en dag utan att hata mig själv - tre stycken känns helt omöjligt. Att välja att äta och sedan kunna se det som att man gjort rätt val känns ligga oändligt många mil bort.
De i klassen klagade på att de
inte skulle kunna äta under de
fyra timmarna vi har nationella
i matte. Jag önskar att jag
också kunde klaga. Fast fyra
timmar är inte samma som
femtiofyra. Och femtiofyra är
ingenting. Ingenting.
Silen gör comeback!
Mycket sociologiplugg idag men jag förstår ändå lika lite som jag gjorde innan. Hälsade på fina Bonita idag och myste på vägarna. Dagen avslutades på bästa sätt med målvaktsträning på fotbollen. Det var riktigt, riktigt roligt!
Latley I found myself thinking
Been dreaming about you a lot
Finfin träning!
Fem pass har det blivit hittlls denna vecka. Två fotboll (inkl. lite styrka) och tre gympass. Jag känner mig riktigt duktig, också blir det fotboll och styrka på söndag. Dock ingen löpning då det har varit så kallt. Jag önskar, verkligen önskar, att jag hade kunnat springa på löpband, det hade varit så lätt. Så är ju nu inte fallet då jag efter max fem minuter börjar vingla fram och tillbaka och blir jätteyr, tyvärr.
Nu är det ingen träning som gäller för jag gjorde bort den imorse (älska morgonträning), nu är det fredag och jag firar helg! Föräldrarna är på restaurangen här i Sunderbyn och egentligen skulle jag också varit där. Såg fram emot det då jag bara hann få i mig två ägg imorse och lite grönsaker och broccolis (eller hur man nu säger) från en pytt som inte smakade vidare bra i skolan. Menyn på vår fina restaurang är ändrad sedan förr i tiden och det finns nästan inget vegetariskt så jag kände att det var lite onödigt att betala så mycket för något jag egentligen inte hemskt gärna ville ha. Jag blev alltså hemma istället, men maten jag lagade blev riktigt god (trots att jag spillde ut en hel del på golvet...), och billig!
Nu är det ingen träning som gäller för jag gjorde bort den imorse (älska morgonträning), nu är det fredag och jag firar helg! Föräldrarna är på restaurangen här i Sunderbyn och egentligen skulle jag också varit där. Såg fram emot det då jag bara hann få i mig två ägg imorse och lite grönsaker och broccolis (eller hur man nu säger) från en pytt som inte smakade vidare bra i skolan. Menyn på vår fina restaurang är ändrad sedan förr i tiden och det finns nästan inget vegetariskt så jag kände att det var lite onödigt att betala så mycket för något jag egentligen inte hemskt gärna ville ha. Jag blev alltså hemma istället, men maten jag lagade blev riktigt god (trots att jag spillde ut en hel del på golvet...), och billig!
Imorgon har jag lovat mig själv att i
nte träna - man vill ju inte tappa suget
(eller förstöra vaderna ännu mer) - så
då blir det pulgg plugg plugg.
Futsal-DM
Fyra pass tillsammans. Två av dem på rätt underlag (sporthall). De flesta lagen vi mötte spelar i en eller två högre divisioner än oss.
Med det som facit tycker jag att vi gjorde det riktigt bra med två inledande vinster och två uddamålsförluster som lika gärna hade kunnas sluta som två vinter. Det blev inte så mycket skönlir men, vi hade roligt och det är ju det viktigaste. Fast det var väldigt surt att förlora, som vanligt.
Med det som facit tycker jag att vi gjorde det riktigt bra med två inledande vinster och två uddamålsförluster som lika gärna hade kunnas sluta som två vinter. Det blev inte så mycket skönlir men, vi hade roligt och det är ju det viktigaste. Fast det var väldigt surt att förlora, som vanligt.
Det är inte nu vi ska vara på topp, det är i maj när serien börjar!
Sofia är enormt bra!
Äntligen har jag fått en träningskompis som jag kan träna ofta med. Våra tider passar bra och det gör ju inte saken sämre att jag hinner umgås med min fina vän som jag tyvärr träffar alldeles för sällan nu när den jäveln har bytt lag. Varför böt liksom hon, min kompis?
Efter ett tungt pass på Inpuls med bästa Sofia (näst efter mig då :p) och löpning med mina kära fader så ska jag och lägga mig nu. Kroppen behöver vila, jag ska inte slarva med sömnen.
Efter ett tungt pass på Inpuls med bästa Sofia (näst efter mig då :p) och löpning med mina kära fader så ska jag och lägga mig nu. Kroppen behöver vila, jag ska inte slarva med sömnen.
Läxorna får vänta till sovmorgonen imorgon. Jag lär ju knappas sova till tio.
summering av veckans träning
Träningen har gått bra denna vecka, speciellt i början. Nu i slutet av vecka, fredag och frammåt, har jag känt mig riktigt orkeslös men så är det ju ibland.
Tisdag: Löpning + core
Torsdag: BodyPump
Fredag :Löpning
Söndag: Cirkelträning
Nästa vecka
Måndag: ViRP
Tisdag: Core
Torsdag: BodyPump (beroende på hur slut jag är efter orienteringsdagen)
Söndag: ev. PSI/Cirkleträning/BodyPumpTK75/ViRP. Det går inte att boka ännu så jag får se vad jag är sugen på
Jag cyklar ju även till skolan en dag i veckan men det vet jag inte om det ska räknas in här. Det är ju inte alltis jag cyklar full fart.
Löpning blir det också någon dag men det får jag planera in efter läxorna. Som jag för övrigt ska fortsätta med. Men visst är jag duktig som bloggar lite i alla fall?
summering av veckans träning
Då var denna vecka snart slut och jag ska summera hur träningen jag planerade här för veckan har gått. Jag ska försöka göra detta varje vecka och skriva in hur jag ska träna. -mest för att hålla koll själv.
Jag gör även ett separat om ridningen
Träningen har gått riktigt bra óch jag har fått riktigt mycket träningsverk. Löpningen blev på fredag morgon istället för på onsdag efter att jag hade cyklat hem från skolan för det var väldigt mycket jag behövde göra i skolväg så det blev lite smått panik. Annars har det blivit som det skulle.
Måndag: BodyPump
Torsdag:BodyPump
Fredag:Löpning
Söndag:ViRP
Kommande vecka har det tillkommit lite saker som inte brukar vara som gör att jag får träna på lite andra dagar men jag har tänkt att det ska se ut såhär:
Måndag: BodyPump (dock inte lunchpasset för i måndags märkte jag att lunchen hade stängt efter jag hade tränat klart och det är ju liksom lite ovärd träning om man inte får i sig mat efter) och cykla 15 km, eller vad det nu är, till skolan
Tisdag:
Onsadg:
Torsdag:BodyPump
Fredag:Löpning(eller lördag)
Lördag:
Söndag:ViRP eller cirkelträning, beroende på om jag är ledig på morgonen eller kvällen
bästa och sämsta förlusten
Nu är fotbollssäsongen 2012 är nu över och det avslutades med match mot de överlägsna seriesegrarna Alvik lag 2 (fast med flera div.2-spelare så det var väl väntat). Seriepremiären spelades mot dem och det blev förlust med 6-0 men ingenting kändes omöjligt inför dagens drabbning. Vi spelade riktigt bra men som synd var så fick de in ett mål i börjanav matchen på en hörna (fast vi rensade bort den först så det kom bara på fel fötter) . De vann alltså med 1-0 men det var så skönt att känna att vi faktiskt kunde få med en poäng eller rent av tre. Fast nu kom vi alltså trea i serien för fjärde året i rad och det är väldigt surt! Om vi ändå kunde knipit andra- eller förstaplatsen.
Det är alltså dags för att hålla igång sin egen träning igen och nu ska jag vara minst lika förberedd inför nästa sänsong som inför förra, men då krävs det hård, regelbunden träning. Jag satsar inte på fyra dagar på gymmet varje vecka i tre månader men tre ska det då bli. Sedan så ska jag börja springa långdistans för att hålla igång lungorna i form. Intervallerna börjar jag med lite senare för att vara på topp inför försäsongen.
Denna vecka blir det
måndag: BodyPump
tisdag: vila (fullt upp som vanligt denna dag med att cykla till skolan, ha två lektoner, spela fiol och sova hos mormor)
onsdag: springa
torsdag: BodyPump
fredag: vila
lördag:
söndag:ViRP
Också blir det ju att åka till stallet måndag, onsdag, ev. både lördag och söndag.
Inlägg om hur träningen har gått kommer på söndag och även kanske om stallet.
Annars hoppas jag att bloggen inte blir helt tom denna vecka.
så otroligt söta Charlie och mina bördisar i suddigt format
en *alla fina ord* vinst
Slog LSK/Lira med 1-0 och det riktigt värmer i hjärtat. Så otroligt skönt! Man blir så glad när sådant för en gångs skull händer, att vi får vinna sådana här matcher. Vi var stundtals riktigt bra och alla krigade som bara den. Firade detta med en iskall, regäl söndagsdusch och lite hummus med keso, färska champinioner och färsk broccoli. Mumma!
bestulen på två poäng
Måstematchen (som jag ser alla matcher som) mot Svartlå resulterade i endast en poäng. Vi skapade bra, hade övertag hela första halvlek, gjorde ett finfint nickmål där Stina var sist på bollen och sedan tappade såklart efter halvtid. De första tio minuterna på andra halvleken var vi totalt borta. Bollen flög åt alla håll dit den inte skulle och de fick ett skitmål. Vi kom in i matchen och missade våra fina, fria lägen.
1-1 alltså.
Själv är man lagomt supersur.
Fick starta som vänster yttermittfält vilket jag blev väldigt skeptisk för, men ändrade sedan tankarna och bara gick in, trots att jag är så sjukt osäker på den positionen, och körde på allt vad jag kunde. Det kändes faktiskt som att jag kom in i positionen rätt bra och lyckades med en fint. Fick även in något pass och nästan ett skott på/i mål. Blev dock utbytt strax innan första halvleken var slut och fick sitta (läs: hoppa, studsa, skrika) på bänken resten av matchen. Frustrerad!!! Skärskillt när det gick som det gick...
Sovmorgonen imorn till 13.20 ska spenderas på följande sätt:
*Upp halv 6 för att fira mamma som fyller år (ingen annan är hemma så det känns ju en aning taskigt att sova då liksom...)
*Förhoppningsvis lära mig mycket spanska
*Ta cykeln till skolan
Efter skolans slut ska jag bjuda mamma på middag, spela för Lillian, spela med orkestern och sedan cykla till mormor för att sova där.
Men nu ska jag sova här hemma i min egna säng. Ha en god natts sömn!
1-1 alltså.
Själv är man lagomt supersur.
Fick starta som vänster yttermittfält vilket jag blev väldigt skeptisk för, men ändrade sedan tankarna och bara gick in, trots att jag är så sjukt osäker på den positionen, och körde på allt vad jag kunde. Det kändes faktiskt som att jag kom in i positionen rätt bra och lyckades med en fint. Fick även in något pass och nästan ett skott på/i mål. Blev dock utbytt strax innan första halvleken var slut och fick sitta (läs: hoppa, studsa, skrika) på bänken resten av matchen. Frustrerad!!! Skärskillt när det gick som det gick...
Sovmorgonen imorn till 13.20 ska spenderas på följande sätt:
*Upp halv 6 för att fira mamma som fyller år (ingen annan är hemma så det känns ju en aning taskigt att sova då liksom...)
*Förhoppningsvis lära mig mycket spanska
*Ta cykeln till skolan
Efter skolans slut ska jag bjuda mamma på middag, spela för Lillian, spela med orkestern och sedan cykla till mormor för att sova där.
Men nu ska jag sova här hemma i min egna säng. Ha en god natts sömn!
någonting snabbt
Jag nämnde aldrig den otroligt sköna, underbara, kalla och blöta vinsten i tisdags mot Storfors va? Hursom helst så blev det tillslut 2-0 till vårt kära byalag och tre poäng med hem. Tyvärr blev det inge kämpande för mig då jag fick ta platsen i målet men det tackar nog min fot mig för.
Ska nu bege mig mot träningen efter att, en dag som denna, gått i skolan, bytt häst med Izza och övar fiol (vilket jag märkte behövdes igår...)
Hoppas ni kan ha något liv trots denna skola. Jag lider med er!
Själv fick man sin första läxa idag ;)
Ska nu bege mig mot träningen efter att, en dag som denna, gått i skolan, bytt häst med Izza och övar fiol (vilket jag märkte behövdes igår...)
Hoppas ni kan ha något liv trots denna skola. Jag lider med er!
Själv fick man sin första läxa idag ;)
går och dör
äckelförlust!!!!
Fattar inte vad som har hänt med oss.
Fattar inte vad som har hänt med mig. Så himla dåligt! Sedan får jag hoppa in i mål i andra halvlek också. Toppen. Verkligen. Det hjälpte ju laget lagomt mycket.
Nu spillde jag blåbärssmoothie på pyamasen. I vanliga fall hade jag blivit förbannad och tvättat bort det direkt. I vanliga fall. Nu orkar jag inte bry mig. Det enda som kretsar i skallen är pissmatcherna jag har gjort enligt mig själv. Och om någon viss tränare tycker att jag gjort mina bästa matcher de senaste matcherna borde jag väl få höra det av dem och inte genom någon annan som han sagt det till? För att avsluta denna kväll ännu sämre så blev jag sparkad på knät, och fick ont i foten. Det är ju lyckat...
Nä, jag ska inte förstöra någons dag ännu mer.
Det enda possitiva är att vi inte hade lägret idag, det hade varit så synd om Izza då.
Inte för att jag är glad att det blev som det blev, men jag tror du fattar vad jag menar Izza♥
Fattar inte vad som har hänt med oss.
Fattar inte vad som har hänt med mig. Så himla dåligt! Sedan får jag hoppa in i mål i andra halvlek också. Toppen. Verkligen. Det hjälpte ju laget lagomt mycket.
Nu spillde jag blåbärssmoothie på pyamasen. I vanliga fall hade jag blivit förbannad och tvättat bort det direkt. I vanliga fall. Nu orkar jag inte bry mig. Det enda som kretsar i skallen är pissmatcherna jag har gjort enligt mig själv. Och om någon viss tränare tycker att jag gjort mina bästa matcher de senaste matcherna borde jag väl få höra det av dem och inte genom någon annan som han sagt det till? För att avsluta denna kväll ännu sämre så blev jag sparkad på knät, och fick ont i foten. Det är ju lyckat...
Nä, jag ska inte förstöra någons dag ännu mer.
Det enda possitiva är att vi inte hade lägret idag, det hade varit så synd om Izza då.
Inte för att jag är glad att det blev som det blev, men jag tror du fattar vad jag menar Izza♥
