Ingen har förstått mig som du

Idag har jag gjort något jag inte har kunnat göra på väldigt länge. För idag var jag och hälsade på min skolsköterska som jag hade på gymnasiesiet. Och det var så himla roligt att ses! Och det känns skönt att vi fortfarande har kontakt trots att jag inte går på den skolan längre för hon har verkligen betytt så mycket för mig och gjort så mycket för mitt mående. Jag har skrivit det många gånger förr, men jag hade aldrig fixat det utan henne. Hon var min klippa på gymnasiet. Det var hon som hjälpte mig att fixa vårdkontakter, lade upp planer hur jag skulle klara det på egen hand när det sket sig med vården, skjutsade mig till sjukhuset när jag behövdes läggas in, ledde samtalet med mina föräldrar när allt skulle berättas, lyssnade på mig när jag behövde lätta mitt hjärta, pratade med mig när jag grät för mycket för att få fram ett ord, gav sitt privata telefonnummer för att jag skulle kunna ringa under sommarlovet, brydde sig så mycket att jag fick dåligt samvete, pratade med lärare, lät mig komma dit så ofta det gick, tog mig på allvar när jag inte gjorde det själv... Och framförallt; hon förstod mig. 


Jag minns så väl första gången vi sågs och jag berättade lite ytligt om det som hade varit de senaste 3-4 åren med maten och träningen. Det var verkligen bara lite kortfattat och det mesta var underdrift, men ändå sa hon direkt efter att jag hade berättat att "det finns ett ställe som heter Ätstörningsmottagningen". Bara direkt så där. Och jag som trodde att ingen skulle förstå, eller ens bry sig, för det syntes ju inte längre, det kunde väl inte vara så farligt. Men hon förstod mig. När det kändes som att ingen vuxen förstod, så förstod hon (okej jag var ju formellt sett vuxen då, men ni fattar). Hon såg igenom min fasad och sedan dess fortsatte hon att stötta mig. Jag har tackat henne många gånger, men jag tror aldrig hon eller någon annan riktigt kommer förstå vad hon har gjort för mig, hur mycket det har betytt.

En av de få dikter utan rim. Men ja, denna skrev jag där i slutet av 2013 när jag i ett halvår hade träffat den här personen som har hjälpt mig så mycket, som har räddat mitt liv.


Kommentarer
Elina Haarala

Jag måste bara säga, men jag förstår dig precis, min kurator på skolan, förstod att de var något, något som jag dolde, något som jag bar som en börda, hon lät de ta del tid de fick ta, jag berättade inte ens allt hur de var hemma, bara lätt och lite ytligt, men hon förstod att de var så mycket mer och tog de på allvar och räddade mitt liv. Och de är jag evigt tacksam för. Hon förstod och lät det inte bara falla i de tysta. Och din skolsköterska och min kurator på gymnasiet, de är två personer vi måste lyfta fram 💕 Kram på dig vännen ❤️

Svar: Vad bra att du också fick träffa någon. Det är så viktigt med sådana personer! Det måste vi verkligen göra! ❤️ Kraam
Sofia Kihlström

2017-06-01 @ 07:38:14
URL: http://elajnsan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0