Idag fick jag verkligen bevisat hur viktigt det är att jag har bestämt mig exakt vad som ska ingå i min träning. Inte bara på ett ungefär, utan exakt. Vi körde ett annat styrkepass efter promenad-löpningen och jag hade det inte helt klart för mig hur det skulle avslutas. Fram tills dess kändes det riktigt bra, men obeslutsamheten kallade fram tvångsmässigheten inom mig och ångesten kom som ett brev på posten. Klarade dock av att hantera det rätt bra då jag bestämde mig direkt hur jag skulle göra, men de negativa tankarna hann få ett grepp trots allt och jag fick känna på tvångets makt. Nu vet jag ju i alla fall vad jag bör tänka på, så det är bara att ta med sig det till nästa gång. Nu lär det väl ta ett tag eftersom jag ska tillbaka till sjukhuset på måndag, men det är bra, vi tar det lugnt i början eftersom sist jag tränade var flera år sedan.