Oj så jobbiga dagar det har varit. Så många tårar och rusande tankar. Idag har jag i alla fall fått komma utanför sjukhusets väggar för första gången på länge. Var hemma hos mig med mamma, pappa och hunden vilket kändes rätt okej. Jag kände inte lika mycket ångest som jag har gjort över att lägenheten har stått sedan i juli utan att ha blivit städad och ångesten var betydligt mindre än den brukar vara när jag har duschat (när jag blir ren känns allt annat så smutsigt). Personalen var snäll och renbäddade min säng om jag lovade att duscha så nu känns det nästan okej. Men som sagt har det varit jobbiga dagar. Jag har känt saker jag inte har känt förut och gjort saker som inte stämmer in på hur jag vill uppträda. Läkarsamtalet gav mig inte så mycket, jag får hoppas på ett på måndag istället. Nu sitter jag och kollar på Buffy och äter choklad och känner hur jag blir friskare och friskare från ätstörningen. Imorgon ska jag och pappa titta på Piteås fotbollsdamer i damallsvenskan. Skönt att komma ut lite. Hoppas på att den här dagen slutar bra.

Härliga höstlöv!