Tanketrassel

Ni vet, ibland har man bra dagar. Ibland har man dåliga dagar. Ibland är de jättebra, ibland jättedåliga. Ibland är de både och. Ibland är det ingetdera. Och ibland vet man inte riktigt. Ibland är huvudet så himla fullt och tomt på samma gång. 
Stundtals får jag panik av alla tankar jag har för det är som att jag inte hänger med. Det snurrar och jag blir bara mer och mer knäpp. Jag försöker förklara, men har svårt att tro att folk kan förstå mig. Alltså nu pratar vi inte om det där djupa att de kan förstå att jag känner på ett visst sätt eller så. Nä. Jag vet ibland inte om jag ens pratar svenska, eller bygger mina meningar så det går att förstå. Och jag blir ännu mer förvirrad av mig själv. 

Nu ligger jag i min säng hos mamma och pappa, stannar upp när jag skriver, rynkar på ögonbrynen och frågar mig vad jag håller på med. Det är svårt att förklara, men jag känner på riktigt att jag håller på att bli helt knäpp av mig själv. Allt är bara så konstigt. 
Jag förstår ingenting. 
Jag förväntar mig inte heller att någon annan ska förstå. 
Det blir osammanhängande.
Och jag känner mig inte ett dugg klokare.
Ingenting är begripligt.

Därför är det både skönt och jobbigt att ha tre möten i veckan. Jobbigt för att jag har så svårt att ens prata typ. Eller bygga begripliga meningar. Skönt just för att där kan jag kanske få svar på varför jag är så konstig. Eller bara reda ut saker och ting. Första mötet bockades av idag med den typ bästa läkaren jag har träffat. Var hos han även för någon månad sedan och efter det besöket var jag verkligen förvånad. Äntligen en läkare som passar för sitt jobb typ. Att jag idag fick ännu en tid dit om två veckor gör han väl bara bättre. Fick nå nya mediciner så nu får jag väl ge dessa en chans också.

Innan jag trasslar in mig i alla ord ska jag nog avsluta här. Hoppades som vanligt på ett något klarare sinne efter ordbajset. Blev som vanligt besviken. Vad hände med min förmåga att uttrycka mig i text liksom?
Vid detta tillfälle kunde jag dock göra något som jag sällan brukar kunna: uttrycka mig verbalt i ord i vardagliga samtal (okej, att prata med Melissa Horn kanske inte direkt räknas som vardagligt samtal men...jag kunde i alla fall prata utan att vara helt idiotisk).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0