Jag vet inte riktigt vad som har hänt här. Det har som bara blivit tomt. Kanske för att det som jag tidigare gjorde här var att sätta ord på mina känslor. Och förrådet med de orden är också tomt. Jag försöker beskriva. Jag försöker få tag i dem, men de finns liksom inte där längre. Det är för mycket för att sätta ord på. Eller för komplicerat. Tankar rullar på löpande band och jag vill bara skrika åt hjärnan att hålla käften för tillslut går det så fort att jag knappt kan urskilja dem. Nästa vecka har jag inte råd med det. För då måste jag ännu en gång försöka förklara allt det där ologiska som finns i mitt huvud. För ännu en människa. Och jag försöker få allt klart. Men det är bara en himla sörja. Och jag har så svårt att uttrycka mig.