Men jag har många tankar. Jag vet inte hur jag ska förklara för att jag inte ska låta helt knäpp. Jag vet typ inte ens sjävk vad jag tänker. Men det känns ovant. Läskigt. Och jag har för många dåliga tankar. Fast det är bara tankar. Och jag ska låta dem förbli det. Men de är jobbiga. Och jag blir ledsen över att de är där. Tankar om att sluta gå emot tankarna hela tiden. Tankar om att ge vika när andra tankarna maler på. Men jag vill inte. För...nej, det finns för många motargument för att jag ens ska orka lista upp alla. Argument för att inte följa tankarna finns det också många av. Så rent logiskt borde det ju vara lätt. Men det är inte lätt. Och allt är inte logiskt.