Ner.

Fram.

Tillbaka.

Höger.

Vänster.

Hit.

Dit.

Överallt.

Ingenstans.

Allting.

Inget alls.

Jag hatar det. Jag blir galen. Jag är less.

Kan jag bara få vara stabil. Ha känslor, viljor och tankar som håller i sig längre än en halvtimme (och absolut längre än en minut). Jag kan ta att de är jobbiga. Jag behöver inte vara glad. Men jag vill bara att de ska bestämma sig.

Mina känslor.

För jag orkar inte. Försöka hålla utsidan stabil. När insidan skriker och far hur den vill. Jag orkar inte stampa på samma ställe hela tiden bara för att jag ena sekunden är motiverad medan jag nästa sekund vill dö. 

Men jag vet att det är så här det är. Och det enda jag kan göra är att acceptera. För att sedan hantera. Men jag hinner bli less på mig själv innan jag ens har försökt. Jag är så jävla jobbig och jag orkar inte vara i min egen närvaro. Men tyvärr kan jag ju inte göra något åt det. Jag är liksom fast med mig själv.