Jag har  sagt att livet ändå är rätt bra trots att jag mår kasst och ständigt vill dö. Jag har sagt att lycka och mående inte behöver gå hand i hand. Jag har sagt att jag inte hatar livet, bara hur vad jag har gjort det till. Kan också bero på att jag permanentade håret igår. Jag fullkomligt älskar att ha lockar! Dyrt? Verkligen. Men samtidigt vet jag att jag mår bra av sådant här. Visst, smink och sådant är jag helt obrydd kring, men att välja kläder och inte bara ta mjukisbyxor, att duscha med jämna mellanrum och inte vänta i två veckor...det gör att jag mår lite bättre. Jag måste bara hela tiden försöka intala mig att det inte är onödigt och att det varken är något jag inte förtjänar eller förtjänar.