Många nämner ofta ätstörningar som matmissbruk som alltså kan liknas vid ett missbruk som t ex alkohol. 

(OBS, Det är såklart två helt olika saker men ibland kan det hjälpa att sätta två saker parallellt med varandra för att kunna förklara)

Man kan höra att man blir en "nykter ätstörd" - alltså att man måste vara lite mer vaksam när man blir frisk för att inte trilla dit igen och kanske inte kan gå på någon diet eller mixtra med maten osv. Jag tror mycket på det faktiskt. Och att säga "matmissbruk" gör att kanske fler kan förstå att det inte är någon speciell utseendefixering som bara drabbar tonårsflickor - för vem tycker inte att ett missbruk låter allvarligt? Och jag tror det hjälper mig att förstå att vissa saker faktiskt inte fungerar för mig utan att jag hamnar i destruktivitet. Förståelse istället för anklagelser. Och det är bra. Att istället för ifrågasätta mig själv varför jag inte klarar "det alla andra klarar", kan jag i alla fall ha chansen till någon form av förståelse. I tillfrisknandet kanske en alkoholist inte kan ha alkohol hemma, eller vistas på ställen där det helt klart kommer serveras. Inte heller läsa om vinprovningar, eller undgå att hamna i destruktiva tankebanor när ämnet berörs. De flesta måste avstå helt från alkohol i framtiden. Man kan bli frisk. Men under processen kanske man måste acceptera att man inte kan göra vissa saker, vara på vissa platser eller ha somliga saker i sin omgivning. Sedan kanske man fortfarande är begränsad - eller så är man inte det. Men att man hur som helst måste inse tillfrisknandets svårighet.