Jag sa ju att jag skulle skriva lite om allt möjligt om DBT:n medan jag väntade på att färdighetsträningen skulle börja. Jag skrev lite om veckokortet men sedan blev det inte så mycket mer. Nu har färdighetsträningen börjat - eller närmare bestämt förra måndagen - så det är väl dags att skriva klart detta inlägg också. Första gången hade vi mest information så det känns inte så viktigt att berätta om (och igår var jag ju inte där eftersom jag är i Prag). Därför skriver jag lite om diagnosen istället.

Jag är absolut inte lika insatt i detta som jag är i ätstörningar till exempel, men visst har jag läst lite grann. När jag blev diagnostiserad kände jag inte alls igen mig, så jag läste ännu mer. Men fortfarande förstod jag inte kopplingen. Efter ett tag såg jag dock sambanden och började inse att det nog passade in på mig (och acceptera istället för att skämmas - för jag menar hur roligt låter "personlighetsstörning"?). Men som jag sa, jag är inte lika insatt och har inte så mycket kunskaper. Detta är hur jag har uppfattat det. Om någon annan har en bättre förklaring eller annan uppfattning, kan ni gärna fylla ut.

Som jag har nämnt tidigare ser man (inom DBT) problemet som att man har svårt att hantera och reglera känslor. Detta kan då visa sig i olika symptom, olika många för olika individer, så som självskada, alkohol, svälta, hetsäta, kräkas, droger, självmordsförsök och dyligt, sex och överträning bland annat.

Man har som sagt svårt att veta hur man ska hantera de negativa känslorna och detta kommer då i uttryck i olika (ett eller flera) destruktiva beteenden. Som jag har uppfattat det innefattar själva diagnosen ganska mycket, men jag är som sagt inte så insatt och kan bara prata utifrån mig själv och det andra lilla jag vet. 

EIPS innebär att man har en känslomässig sårbarhet och det förekommer kraftiga pendlingar mellan känslorna - det kan gå från ett lugn till en stor storm på ett ögonblick. Dessa känslor kan vara svåra att handskas med både för en själv och för andra, vilket kan skapa en hel del trubbel i relationer. Tomhetskänslor, separationsrädsla och rädsla att bli övergiven  är vanligt och även att en är instabil i sin självbild och identitetskänla. Impulsivitet är också en stor del av det hela och även där kan det se olika ut; man kan agera impulsivt utåt, eller så kan man rikta det inåt. Detta var något jag verkligen inte kände igen mig i för när jag tänkte impulsivitet tänkte jag typ någon som får aggressionsutbrott. Sedan insåg jag ju att jag dock är väldigt impulsiv gentemot mig själv och riktat lätt destruktivitet inåt så det kanske inte syns. Men helt ärligt har jag inget mer att skriva, så det vore kanske bättre om jag inte skrev någonting för nu gör jag så där och sprider falsk och/eller ofullständig information. Så som sagt är diagnosen mycket mer än detta, mycket mer invecklad och mycket mer...ja, bara rätt. Jag har faktiskt försökt läsa på lite mer och jag inser att ju mer jag läser, desto mindre känner jag igen mig. Det står på många ställen "känslokall", "brist på empati" eller "nedvärderar andra människor"....det känns som tvärtemot mig? Men jag antar att detta, liksom andra diagnoser, varierar mellan olika personer.