Det finns så mycket jag vill berätta om DBT:n. Det är så bra. Och så viktigt. Inte bara för oss som går det; För alla. Jag tycker på riktigt synd om de som inte får lära sig allt. Så många färdigheter som är bra att ha med sig hela livet. Som skulle vara till nytta för alla. Men det är så svårt att förklara det för att göra behandlingen rättvisa. Gahh! I alla fall, det är mycket om mindfulness - att vara här och nu, göra en sak i taget osv, Stå ut - göra saker son fungerar, distraktion, lindra med sinnesintryck, acceptans -beskriva och inte värdera mm, hantera och reglera känslor -  om sekundära och primära känslor, känna igen olika känslor, exponering, tankar-känslor-beteenden, göra tvärtemot, veta om känslan är berättigad och framförallt surfa på känslan och vara villig att känna känslan för det är bara då den kan ebba ut. Sedan finns det andra delar kvar men det här är så långt vi har kommit. Och det är fantastiskt. Jag kan inte beskriva det.

Men bra för mig som har lätt för att älta dåtiden och oroa mig inför framtiden istället för att vara i nuet. Och bra för mig som uppenbarligen har varit/är rädd för att känna starka och svåra känslor - vilket jag har förnekat under typ hela min existens. Men om man är villig att känna sina känslor använder man ju inte sig av destruktiva beteenden för att bli av med dem.