Hejdå DBT
Jag sa ju att det hade hänt en del. Tidigare skulle jag kallat detta dramatiskt, men nu verkar det som det minst händelserika. DBT:n är slut för min del och min behandling ska istället vara i Piteå och vara inriktad på min ätstörning. Detta på grund av flera saker, men främst för att det blir så dyrt att resa framochtillbaka till och från Luleå hela tiden. Sedan även för att jag väl kände att jag skulle behöva ha hjälp med något annat nu i första hand och Luleå var inget alternativ längre då jag provat så många gånger. DBT:n har varit jättebra som ni säkert har märkt att jag har tyckt, men inte mot allt och nu känner jag att jag behöver hjälp som är mer specialiserad på det jag behöver jobba med.
Dock känns det väldigt vemodigt eftersom både färdighetsträningen och min psykolog har varit till så stor hjälp för mig. Och att gå från 1+2 timmar i vecka + telefonstöd 7.00-21.00 till 1 timme i veckan (i två veckor, sedan juluppehåll) känns väl som en väldigt drastisk förändring, men just nu är jag mest glad över att jag har någon att gå till. Men som sagt känns det surt att säga upp en sådan här bra behandling, men inom DBT:n är ju mycket fokus på acceptans och på att göra det som fungerar så det är väl bäst att följa de råden just nu i alla fall.
Kommentarer
Trackback
