Min räddare. Min hjälte.

Kreativiteten. Skapandet.

När jag är ledsen. När jag är glad. När jag är uttråkad. När det spritter i fingrarna för att jag har så många idéer. Ensam. Tillsammans med andra. Ja, det är mitt trygga ställe. När ångesten och meningslöshetstankarna är som värst kan det vara svårt att börja, men när jag väl börjar...då hamnar jag i min egna lilla värld. Att få arbeta med händerna. Låta idéerna bli verklighet. Utan att vara rädd för att göra fel. För i den kreativa världen finns inget rätt och fel. 

Och det härliga är att jag faktiskt kan bli nöjd. Blir jag inte nöjd så trixar jag med något och i slutändan är jag ändå alltid nöjd. Utan någon bekräftelse av någon annan. Utan någon positiv kommentar. Jag kan vara glad själv. Ha min egna uppfattning oberoende av andra. Och det är fantastiskt! Men givetvis blir jag otroligt smickrad när någon säger att de gillar mina saker. Och att se över 9000 gillningar, 600 delningar på en bild av koppar som jag har gjort, det ger ett väldigt stort leende på läpparna. Givetvis var det ju inte jag som lade upp denna bild för då hade ju siffrorna inte stigit åt skyarna, och kanske beror dessa gillningar på personen som lade ut bilden, men att läsa hundratals av positiva kommentarer och frågor om var man kan köpa dem, det beror ändå på mina koppar. Och jag blir alldeles varm. 

 

Men det här är mitt sätt att överleva.