Jag kastar mina tankar ingenstans och överallt
Komplimanger är verkligen så mycket mer komplicerat än vad det borde! Eller så borde det kanske det, eftersom det ändå tangerar vårt värde, vilka vi är (både den som ger och den som tar komplimangen!)...
Och visst kan det en främling säger kännas mycket mer betydelsefullt än ord från personer som faktiskt ÄR betydelsefulla för en. Lite för att man tar de sistnämnda för givet - och, som du säger (även om det blir lite nedvärderande av sig själv): de säger ju saker "bara för att vara snälla mot en kompis"....
Oavsett: de flesta av oss skulle nog tjäna på att bli bättre på att ta åt oss komplimanger (särskilt sådana som handlar om hur de upplever oss och det vi gjort, snarare än vårt utseende/yta).
Håller absolut med. Man ska lyssna på de som känner en, de vill ofta ens bästa och gör allt för att hjälpa en. Har nyss lärt mig den hårda vägen att att man inte kan lite på allt närstående säger, och att inte allt är så positivs som det verkar. Men jag vill på nåt sätt ändå tro att om en vän verkligen säger nån komplimang eller positivt så bör man lyssna för de känner en bättre än många andra. Önskar bara att jag lärt mig det tidigare. Glöm det sorgsna i denna kommentar för jag hoppas förmedla nåt positivt och det är att lyssna på de närstående, för de är de som känner en bäst och de som vill en väl. Fortsätt att kämpa för oss båda, din kamp ger styrka åt andra/ Kram