Nu fick jag helt plötsligt ett sådant där ryck när jag måste berätta vad jag har gjort. Ofta kommer det när jag har mycket känslor. Det har jag nu. Så otroligt glad och bara allmänt tacksam. Först att körlektionen inte medförde några dödsfall är ju en sak, men så liten! De senaste timmarna har jag tillbringat med min fina Lina och jag trodde aldrig att min mun skulle sluta babbla. Och jag är ju inte precis den mest pratglada... Men med vissa får man helt plötsligt bara massvis med tankar från hjärnan och allt kommer på en och samma gång. Vet inte ens vad jag skriver för jag är så uppe i varv just nu. Vi hade det så mysigt/bra/roligt/awesome. Inte gjorde det saken sämre av att jag fick fangirla lite över Buffy i bilen på vägen hem heller, hehe. Och vad ska jag göra nu? Ehhh.....hehe