Trassliga träningstankar

Den tredje träningen gjord och jag försöker mata mig själv med positiva tankar. Bort med det negativa.
De andra sprang trehundringen, inte jag. Försöker intala mig själv att jag inte alls är lat. Jag var på träningen. Det är bra nog. Jag andades frisk luft. Jag kände glädje. Och jag ska bara stå i mål. Jag tränar nu första gångerna på jättelänge. Jag ska inte göra de saker som leder till tvångsträningen. Jag ska inte göra det jag inte kan kontrollera.
Jag släppte in jättemånga mål. Men vad gör det? Jag kan inte förvänta mig att jag ska ta allt som jag gjorde förut. Förutom att fysiken försämras så är det ju lika logiskt att tekniken och bedömningen gör det. Försöker tänka på någon räddning jag gjorde, men de är borta ur minnet. Bara målen spelas upp inne i hjärnan. Men jag vet att jag räddade bollar. Jag hade ett fantastiskt grepp i handskarna. Och den negativa känslan efteråt, trots mina tappra försök till positivitet, försvann tack vare två lagkamrater (haha vad högtidligt det kändes med kamrater). 
 
Och samma visa som vanligt: Det är jag som bestämmer om det ska fungera. Följer jag de negativa tankarna fungerar det inte. Då kommer jag stå där på sidan igen. Och det vill jag ju inte. Så bort bort bort negativitet och tvångstankar!!!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0