Ofta är jag där någonstans eller framåt i tiden, i nuet är jag ingenting

Jag börjar fläta håret. Jag börjar rita. Jag börjar vika fåglar. Jag börjar läsa. Allt för att dämpa tankarna som snurrar. Men bara efter några sekunder slutar jag igen. Och fortsätter stirra ut genom fönstret. Trots att jag inget gör vandrar timmarna förbi. Har varit vaken nästan hela natten. Sovit nästan hela dagen. Jag känner mig mer borta än närvarande. Förutom när bästa Henny var här. Då blev hela jag varm. Jag har världens mest omtänksamma vänner!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0