För er som inte sett detta inlägg på blogg.se:s startsida så borde ni läsa det.

Jag gjorde det och - trots att jag aldrig någonsin skulle kunna föreställa mig hur det är och var - går det ju inte att inte bli berörd. Och känna stor tacksamhet för sin egen skull. Jag pratade så sent som igår med min pappa om livets allvar och jag är så glad att just jag får ha honom. Och ledsen för att läget är som det är just nu. Men jag har honom och det är det viktigaste! Men man ska aldrig ta någon för givet.