Rast = bloggdags
När jag sitter mina åtta timmar på klipparen finns det en hel del tid att använda hjärnan (förutom till att lyssna på musik och försöka att inte välta eller fastna). Som att tänka. Och ni anar inte hur mycket jag har kommit på, så många bra inlägg. Men så fort jag kommer hem glömmer jag allt/har inte det som prio ett. Därför blir det inte så mycket nytt här. Men det finns. Det kommer bara inte fram vid rätt tillfälle. Sedan försöker jag planera in saker efter jobbet för att jag vet att det ger mer meningsfullhet och gör att jag mår bättre. Som att vara med mina - som jag ofta påpekar - fina vänner.
Man kan ibland kolla i backspegeln utan att allt blir helknasigt.
Idag händer dock något som inte händer ofta. Jag umgicks nämligen med Marcus i måndags och då träffade vi vår forna orkesterkompanjon och min barndomsvän Emma (ja, jag känner många Emmor). Det var helhärligt att få se henne och prata om allt möjligt och idag ska vi tre ta och spela lite (och förhoppningsvis locka tillbaka Emma till orkestern). Det är lustigt, hur man inte ses på flera år för att sedan kunna träffas som att det inte var något konstigt alls. Och att trots att man har blivit mycket äldre så har det som inte förändrats så mycket. Samtidigt som man ser den stora förändringen hos andra som man inte har varit ifrån lika länge.
Nu är rasten snart slut så jag ska ta och logga ut.
I know, I am fyndig.
Man kan ibland kolla i backspegeln utan att allt blir helknasigt.
Kommentarer
Trackback
