Nu, efter drygt fem år, är min blogg, mina tankar, mina texter skyddade av ett lösenord.

Det är så uppochner. Jag är så instabil. Och jag känner inte att jag kan bidra spreciellt mycket.

I alla fall inte om jag bara går in och spelar falsk.

Jag vill kunna skriva för mig själv. Som kanske hjälper någon. Men just nu känner jag inte att jag vill skriva för vem som helst. För jag vill kunna skriva vad jag vill. För att jag behöver det. För att. Bara.

Just nu är jag mest trött. Sover kasst - mitt eget fel. Ska ut och köra en sväng. Körde till Henny i helgen och det gick riktigt bra. För övrigt har jag blivit förtrollad av Buffy tack vare/på grund av henne.

Skriver någon gång. När jag orkar. När jag vill. När jag behöver. Idag. Imorgon. Om en vecka. Någon gång. Men det känns bra så här. Lite skyddat.