Jag saknade aldrig smakerna. Varken av godis, glass, fika, chips, popcorn, läsk eller saft. Men en sak saknade jag lite under de fyra somrarna; jag saknade att vara med mina vänner, kunna köpa en glass med dem och sitta vid vattnet och mysa. Igår fick jag uppleva det där. Med mina fina vänner. En glass. Ett vatten. En sommarkväll. En gemenskap.
Givetvis var den stunden värd att förevigas trots att glassarna hann bli en enda röra under vägen från kiosk till hamn. Jag kan inte heller påstå att jag hade någon talang att rädda den när den smälte från alla håll och kanter, men man lär sig väl.