Nytt år, ny start. Nej, kanske inte riktigt så blev det.

Men jag tänker så här: att som året började, representerar motsattsen till detta år. 

Detta år ska bli fullt av liv. Och jag tror jag har en bra början.

Jag har hela tiden sagt "Jag vill att det ska bli bra", "om det ska bli bra så...".

Men DET kommer fan aldrig bli bra. Det går inte.

JAG ska bli FRISK. Det är så det är.

Det går aldrig att kompromissa. Detta kan inte bli "bra".

Kompromissar jag är jag fast. Jag ska bli av med det.

För jag tänker så här: man kan inte leva ärligt lycklig med en ätstörning. Nä, jag tror inte det går.

Varför skulle det gå? Vilken sjukdom, som är botlig, är bra?

Och oj, förlåt. Sådant ska man ju inte prata om. Bara få det tisslat och tasslat runtomkring sig.

Eller hålla inom sig. Hålla borta från alla andra.

Psykisk ohälsa. Lite fult att prata om. Lite för läskigt. Lite för många fördomar.

Man är ju knäpp om man är psykiskt sjuk. Man är oduglig. Man ska få skämmas.

Inte prata om det som om man hade cancer eller en bruten arm.

Sådant förstår folk.

Nej, ingen som inte har haft cnacer förstår ju hur förfärligt det är. Ingen som inte har brutit armen förstår hur ont det gör.

Men det går att ta på. (Fast för guds skull, rör inte armen, det gör nog förfärligt ont på den skadade!!)

Det är några celler som det har blivit fel på. Det är ett ben som är av. Det är konkret.

Monster i huvudet är inte lätt att förstå. Det är väl inte på riktigt? Monster är ju bara fantasi.

På något sätt är psykisk ohälsa inget man pratar om. Varför?

Det är ju på grund av att man inte pratar om det som fördoma föds, och föds fördommar, blir vi bara ännu dummare (hittar inget bra ord) mot varandra.

 

Okej, det var inte det här jag skulle skriva om.

Men ja... Därför vi borde börja prata om psykiska sjukdomar precis som fysiska - det vill säga, vi kan prata om det, men det är inte det enda vi pratar om - tänkte jag sluta skämmas så jävla mycket för att jag är sjuk.

Visst, det tar ont att skriva det. Det tar ännu ondare att säga det, men det borde kännas liksadant som att säga att jag har magsjuka. Hehe, inte för att jag har behövt säga det sedan i fyran...

Det kanske inte är en tredagars-förkylning, utan det har väl pågått en aning längre.

Jag har varit sjuk en aning längre.

I alla fall, tillbak till det jag skrev i början av denna såpa med text. Jag har en bra börja antt bli frisk.

På måndag rättare sagt. För att dra det kortfattat: jag blir sjukskriven på heltid i åtta veckor för att gå på dagvård.

Jag har som jag nämnt ett antal gånger, mått väldigt bra den senaste veckan, så kanske är det därför, men jag har är i alla fall sjukt motiverad!