Jag har förälskat mig i bläckpennan. Jajjemensan. Inte för att jag har någon talang, men det är roligt. Och rätt så ångestdämpande. Om man har förmågan att hålla i en penna det vill säga. Jag vet inte riktigt vad det är jag ritar, men det som kommer ut, typ. När jag kollar igenom bilderna ser jag ett mönster. Ett positivt sådant. I slutet, det vill säga sedan jag kom hit, har bilderna bar blivit ljusare. Eller inte bokstavligt, men mindre deprimerande typ.