Siempre hay esperanza
Sitter här och äter frukost på en del från det porslin jag gjorde på dagvården och inser en sak - det finns faktiskt alltid hopp. (Bara den saken att jag lägger ut en bild på mat och säger att jag äter det utan att skämmas...)
Uppe med tuppen. Varför? Jo för snart ska jag, mina fyra fina och Rebeccas fyra kompisar från Stockholm (en Umebo) åka till IKEA, över till Finland och till Rebeccas stuga. Jag kan inte annat än vara lycklig. Jag älskar mina vänner.
(Och den supersöta silen fick jag av finaste Henny - bara sådär)
Kommentarer
Trackback
