I know I'm meant for something else, but first I gotta find myself but I don't know how

Höstterminen i trean var mörk, tung och jobbig. Men det gick på något sätt. Och vårterminen fick lida på grund av behandling i nästan sexton veckor. Så den gick inte. Eller de två kurser jag läste gick ju bra. Men jag tog ju bort några kurser för att det skulle gå ihop. Och därför ska jag läsa dem nu. Ett fjärde år alltså. Det känns visserligen bra att veta vad jag ska göra det kommande året, men samtidigt känns det konstigt. Jag borde inte vara där. Jag borde gå vidare. Sluta gymnasiet. Komma ut i livet. Men jag är väl inte redo ännu. I alla fall inte enligt mina icke befintliga slutbetyg. Det känns bara skumt att jag ska tillbaka dit utan alla andra.
Och när folk frågar... Försöker att tala naturligt om det i det stora hela, bara berätta att jag ska gå ett fjärde år för att jag har varit sjukskriven. Men ändå känns det jobbigt. Och jag skäms för att jag skäms. För det ska ju inte vara konstigt att säga. Det är ju det jag tror på. Att det ska gå att prata normalt om. Men fan, det är inte alltid lätt. Men jag fortsätter tala sanning. Och hoppas på att det ska kännas mer naturligt sedan.

Förresten, idag är jag tillbaka här



Kommentarer
Maja

Jag känner lite samma sak. Jag har ju fixat klart gymnasiet, men om jag får komma till capio kommer jag ju vara tvungen att ta ett studieuppehåll - och därmed inte längre läsa svenska tillsammans med min svenskklass (ska bli gymnasielärare i svenska & historia).
Funderar på hur jag ska säga att jag inte längre kommer vara en del av deras gemenskap & är orolig för hur bra jag kommer passa in i gruppen som läser svenska nästa år...
Kram! <3

Svar: Ja det känns ju som lite oroligt när man ska lämna den gruppen man känner och hamna i en helt ny... Att man sedan kommer behöva förklara sig gör ju inte saken lättare
Kram <3
Sofia Kihlström

2014-08-11 @ 17:33:19
URL: http://nolicedere.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0