Har inte riktigt känslor nu. Eller jo för fan. Jag har för många känslor. Bra känslor.

För idag. Ikväll. Har varit så bra. 

Okej. Från början. Fast nej. Tar för lång tid. Men det kändes bra.

Bara ta en godis så där i förbifarten. Gena över några ängar utan att tänka på det. Gå förbi Bergnäsbron och bara tänka på hur den såg ut. Vandra längst med vattnet i kvällssolen för mig själv.

Och sedan (efter att laget först jobbat på Musikens Makt och sedan det ovanståeende) gick jag tillbaka till Musikens Makt. Kände mig forever alone som satt där på en bänk och väntade. Undrade varför jag gjorde det.
Tills jag ställde mig längst fram. För att vänta på att höra Jasmine Kara.

Och så började hon. Och jag slutade undra vad jag gjorde där. Jag må ha varit ensam fysiskt sett, men mitt hjärta var med musiken. Och en låt berörde extra mycket. Ja, jag höll på att börja gråta. Och efteråt var jag tvungen att få säga hur bra det var. Trots min sociala inkompetens. Men jag ångrar mig inte. För det gick ju fan bra. Jag fick fram det jag ville. Och en sådan gullig människa! Verkligen. Och jag hälsade dessutom till en annan människa. Jag hoppas det går fram. 

Och jag har för många känslor. Måste få ut mig dem på andra sätt nu. Bra sätt.

 

Jag vet inte hur jag ska kunna sova. Jag vill inte sova. Jag vill ha kvar denna kväll.