The sun was always shinin' - we just lived for fun
Det är konstigt hur mycket ens tankar och fokus kan förändras.
Det slog mig när jag såg några gamla bilder.
Jag minns så väl den där dagen. Ensam (typ världens undergång för en tolvårig Sofia). Rastlös. Men åh så fint väder. Vad kunde man inte göra då annat än ta fram kameran och leka lite med självutlösaren? Det var väl inte toppkvalitet på dem och inte var jag något fotogeni då heller, men det sorgliga är vad jag först tänker på när jag ser bilderna. Här är ett foto som jag fotade på mitt "långa" hår.
Det första jag tänkte på när jag såg den här bilden var hur tjock jag var redan då. Det första jag tänkte på var att en tolvårings kropp på något sätt var fel. Det första min blick fastnade på var den stora, tjocka magen. Förstår ni hur hjärntvättad jag har blivit?
Det jag tänkte när jag såg alla bilder då, för sex år sedan, var lite mer så här:
Fint väder. Sommar. Grönt. Lite lycklig.
Det borde vara samma sak nu. Och, Lite småsöt tolvåring som tar egopics och tror att hon är stor. Inte för tjock, inte för ful, inte för fel. Bara tolv. Bara en människa. Bara bra.
When we were kids, when we were young
Things seemed so perfect - you know
Things seemed so perfect - you know
Kommentarer
Lena
Du är en så fin människa Sofia och du är bra precis som du är. En söt tolvåring och en vacker artonåring.
Svar:
Sofia Kihlström
Trackback
