Det känns bara som ett jävla spel. Alltihopa. Som att jag inte är närvarande. Typ.

Sedan att jag lyckas på några skoluppgifter är ju en gåta. Att jag ens lyckas få ett betyg.

Nu börjar jag fundera på om jag borde gått teater. Jag skulle fan regera! Jag lyckas ju nästan övertyga mig själv i rollen.

 

Just ja, välkommen till den negativa bloggen.

Det känns verkligen så, som att det enda jag behöver göra är att rycka upp mig.

Storfail idag. Eller det hade det blivit hur jag än hade gjort. Inte om jag gjort på mitt sätt, men det hade ju aldrig accepterats. Får försöka tänka att det är en ny dag imorgon. Men, så fort jag skriver det där i-ordet får jag en klump i magen. Imorgon. Varför? Måste det finnas ett "imorgon"? Just ja, rycka upp mig var det ju.

Tack och lov har jag något att se framemot efter plågan. Det är ju fan ett skämt egentligen. Jag behöver inte träning. Dock bevisade jag ju inte det speciellt bra idag. Men jag får väl ta nya tag.

Och jag vet att jag skriver luddigt. Men jag behöver skriva. Inte bara i mina bokjävlar. Fast man vill ju inte blotta sig helt.

 

Nu saknar jag en person otroligt mycket. Får väl ha det som draghjälp. Kvällen, natten, morgonen, förmiddagen, plågan och sedan, sedan får jag någon form av belöning. Ett steg i taget, det är nog jobbigt ändå. 

Och imorn var det torsadg visst. Jävla dag. Men kvällen...vågar inte ens tänka på den. Det gör nog ont.