Vissa menar så väl och vill bara hjälpa. Men det blir ibland bara så fel. 

Det är väl okunskap eller något. Eller att det är långt ifrån ens verklighet.

Eller att jag bara är dum och känslig. Vad vet jag.

Men vissa ord stannar kvar och nöter och nöter. Ord som blev sagda i en positiv klang. Men de skaver som knivar.

Jag vet att man inte ska tänka så. Men jag kan inte låta bli.

Det är det som man alltid påminner sig själv om. Det man måste leva med varje dag. Det som bara blir värre när någon annan säger.

 

Snodde en bild från Lina bara för att jag saknar just dessa tillfällen på kråk. För att jag saknar 2010