Det är min tur att låta det va. Det är min tur att må bra.
Denna vecka har varit allt annat än bra om man säger så, men inget ont som inte för något gott med sig.
Jag ville så gärna, så gärna blogga igår kväll för jag upplevde världens finaste nostalgikväll på Kråkbergsskolan där jag träffade min bild-, musik-, svenska-, idrotts- och ,matte/NO-lärare. Sedan att bara vara där gav så många minnen! Visst, man kan ju inte kalla högstadiet för någon dans på rosor, men utan det hade jag ju inte varit här och än en gång - inget ont som inte för något gott med sig. Jag ville bara krama om alla små rädda sjuor och säga att det blir bättre än det här. Och jag ville bara ta de små killarna, som skrattade åt de som uppträdde, i öronen och säga åt dem att man inte behöver trycka ner andra för att själv må bra. Och jag ville bara uppleva ännu mer nostalgi i bild- musik- och slöjdsalarna. Dessutom ville jag besöka mitt gamla klassrum och kunna vara lite sådär skadeglad över att kunna vara där, men samtidigt slippa vara där i vår kära högstadieklass.
Men det enda jag gjorde var att andas in all nostalgi, komma hem helt iskall och sedan lägga mig med svenskahäftet och gå igenom det sista inför det Nationella provet som jag gjorde idag.
OCH EFTER DENNA DAG VILL SKITER JAG I ALLT SOM HAR HÄNT DENNA VECKA OCH LEVER BARA I LYCKAN!!!
Herregud, herregud, herregud!!! Jag finner inte ens ord.
1. Jag kunde koncentrera mig på nationella
2. Ämnet som jag ville skulle komma, det kom.
3. Jag fick tillbaka mitt högtidstal om det som är viktigast (pusspuss mina vänner) och fick ett fucking A.
4. Jag fick ett väldigt trevlig sms av pappa direkt efter det. Dock inte så passande för tillfället då det handlar om fotbollen.
Sedan pratade jag ihjäl Anna och Henny innan jag fortsatte vidare till Helena. Därifrån gick jag som ett helt leende och fick suga in allt en stund innan jag öppnade min pratkvarn och malde sönder en annan fin person också. Tro inte att det var slut där för sedan fortsatte min mun att gå så min stackars mamma fick lyssna på en lyckorusig Sofia. När hon gick ut med hunden och jag blev ensam i huset med min fader så fick även han lyssna på det som maldes ur min käft. Efter det blev det totalt syrebrist för lilla mig så nu gäspar jag ungefär lika stort som att jag skulle käka upp hela världen.
Men.
Jag var tvungen att skriva av mig. Och jag tänkte att ni för en gångs skull inte skulle behöva dränkas i mina negativa tankar.
För att jag blir ännu gladare av er <3
Och omg, att jag äntligen har fått mail från USA från denna människa som jag var med allt för mycket, släppte allt för fort och fick upp kontakten med alldeles för sent.
Kommentarer
Trackback
