Det är väntan som fördärvar och förstör

Trots att jag inte gör någonting. Bara väntar ut mina dagar. Väntar tills det ska bli kväll så jag får sova. Väntar tills det ska bli dag så jag slipper ligga i sängen med blicken fastklistrad på klockan. Trots detta ligger jag än så länge inte efter i något i skolan. Men snart tappar jag väl kanske greppet om kanten och faller. Vad vet jag. Jag tänker inte längre fram än tills dagens slut. Det blir mindre plågsamt då. Några färre tankar som äter upp en.
 
Jag vill inte ha alla tusen skoluppgifter längre. Jag längtar tills det är över. Fast när det är över blir det jullov. Jag vill inte ha lov. Jag längtar till det som inte finns. Men jag är ändå tacksam. Just nu kan jag se framemot lördag då Rebecca fyller år och jag ska vara där med mina finaste. Kanske får jag även se mina andra finaste i helgen om det finns tid för Glee. Tacksamheten över att jag har alla går inte ens att beskriva.
 
Om två dagar börjar fotbollsträningen. Försäsongen. Den jag alltid är bäst på. Den jag alltid tränar mest under. 
Och jag hade kunnat fortsätta skriva i evigheter. Men det gör så ont. Så ont att läsa kallelsen till träningen på facebook. Ändå läser jag den. Bara för att plåga mig lite mer.
 
Snart vet jag varken ut eller in. Jag krymper. Och sväller. På samma gång.
Nä, det är inte lätt när det är svårt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0