Utan spackel

 Lite mascara här och lite mascara där. I sjuan. Varje dag. Kollade mig i spegeln en dag på morgonen. Varför såg jag så konstig ut? Efter ett tag insåg jag det: jag hade ingen mascara! Och på den vägen är det.
 
Jag kan inte säga att jag var speciellt klok i sjuan, men beslutet som jag tog den där morgonen var väldigt bra av många anledningar. Jag blev förvånad och lite ledsen att jag tyckte att jag själv såg konstig ut när jag var normal, utan smink...när jag var som jag var så jag bestämde mig att jag kunde ju inte använda den där mascaran varje dag. Det blev lite då och då som borsten med det svarta kletet fick komma fram, men det tog allt längre och längre tid mellan gångerna. Senast tror jag var på balen i nian.
 
Fast ni hör ju: mascara. Inte skulle många kalla det för att sminka sig. Nä, inte på riktigt inte. Ska jag vara ärlig kan jag absolut ingenting om smink. Jo visst, mascara har man på ögonfransarna och det finns fler än svart. Ögonskugga sätter man på ögonlocken, läppglans på läpparna, men sedan tar det stopp. Grundpuder, mellanpuder, överpuder, eftermiddagspuder, rouge, foundation...jag blir helt snurrig! Jag vet varken hur man ska göra med sakerna i teorin eller i praktiken. Så fort jag går med någon av mina sminkkunniga vänner på kosmetikaavdelningen står jag bara som ett fån och stirrar hylla upp och hylla ner och funderar över vad i all världen ska man använda allt till.
 
Inte nog med att det är bra för min hjärna att slippa tänka på en sak till så slipper jag lägga ner så mycket tid på att sätta på mig allt-det-där-som-jag-inte-förstår-mig-på. Tänk så mycket annat jag kan göra istället! Till exempel så klarar jag mig utmärkt med att göra mig i ordning på 40 minuter och då behöver jag verkligen inte stressa. 
 
Fast den anledningen som väger tyngst är att jag slipper få ont i magen varje gång jag tittar några centimeter under sminkprodukterna - på prislappen. Så fördjävla dyrt det är alltså! Är man intresserad av smink är det väl kanske inte så dyrt för då tycker man ju det är värt att lägga pengarna på det, ungefär som att jag tycker det är värt att lägga pengar på fina burkar och dyligt.
 
Oj oj vad glad jag är att jag lade ifrån mig mascaran så jag varken behöver oroa mig över hjärnkunskap, tid eller pengar! Och liksom alkoholen - jag har inget inget emot att folk sminkar sig. Det är fint. Jag är bara glad att jag inte vill/kan/orkar. Med risk för att låta gammal, men dock är jag lite emot att småflickor ska vilja sminka sig för att de tycker att de är finare med det. Hallå liksom! Väx upp först och var barn så länge ni kan! Vacker utan spackel vet ni. Själv är man bara utan spackel. Undrar om jag någonsin kommer idas sminka mig?
 
 
Ahahaha! Hittade en bild från augusti 2007. Tolv år... Kan konstatera två saker.
1, Jag har inget smink
2, Jag ser likadan ut som jag gör nu (hur fan kommer det sig att jag inte ser äldre ut efter sex år?!)
 
 
 
Jo visst ja, jag använder nagellack.
Om det räknas?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0