En uppenbarelse

Ja, efter alla - snart arton - år på planeten jorden har jag tillslut insett en sak;
Jag vill för mycket. Alldels, alldeles för mycket.
Jag vill bli stark. Jag vill lära mig spanska. Jag vill springa lika mycket som förut. Jag vill spela fotboll. Jag vill lyckas i skolan. Jag vill hitta ett jobb. Jag vill öva mer fiol. Jag vill åka längdskidor på vintern.
 
Saken är ju den att man måste ägna sig tid åt det man vill blir bra på och när man vill så mycket finns inte den tiden. Jag har alltid fått höra att man så småning om måste välja bort saker. Jag har slagits in i det sista för att kunna göra allt jag vill, men nu märker man verkligen hur mycket mer skola det har blivit. Jag tror det är den som har förstört allt för förut så gick det så mycket snabbare att bli klar med uppgifterna - nu tar det världens tid trots att jag jobbar effektivt.
 
Jag inser att det inte går att göra allt, men jag vet inte vad jag ska välja bort. Jag önskar, verkligen önskar, att jag tappade suget för något. Att det kanske blev tråkigt att spela fiol eller att jag började hata spanska. Så är ju dock inte fallet. Förbenade skola! Är det ett måste med alla dessa hemuppgifter?!
 
Eller, varför välja bort något?
Ge mig lite fler än 24 timmar om dygnet, tack!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0