Jag viskade, jag skrek. Men det lät inte som det hördes.

Ett tag sedan va?
Det har hunnit bli jullov. Julafton. Mycket annat.
Men det var då. Eller nu också, men sak samma. Jag lever i alla fall, tro det eller ej. 
Provar ut mitt kedjetäcke i mitt blommiga påslakan och sover över fem timmar varje natt, utom idag då när ögonen var slutna från 22-01.
För i natt hade jag lite för mycket att tänka på. Lite för mycket av inte det vanliga. Lite för mycket som gjorde mig glad. Sådant måste också få plats.
Idag har det dock varit tungt. Tack och lov finns det bra människor. Som inte behöver bry sig, men som gör det ändå.
Ikväll får jag se min Emma. Sist var på julafton. Alldeles för länge sedan.
Förövrigt artade sig julafton på bästa sätt. Typ så här:
 
Nu ska jag ta igen en veckas frånvaro från internet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0