Blev ett litet inlägg efter ridlägret i alla fall. Jag tänkte att jag säkert är sur när jag kommer hem. För som ni minns så skrev jag säkert att jag inte ville åka. Ja, jag kan ju bara säga att jag hade varit hemsk sur om jag inte hade åkt. Visst är det inte så roligt att lämna allt där nu, men man har ju fått med sig en del. Mycket kunskap om islandshästen (iaf ridningen), många nya underbara kompisar, upptäkt en ridskola som jag tycker verkar helt suverän, fått lära känna underbara Eydir , massvis med skratt, ja till-och-med tårar och såklart en hel mängd med minnen. Den här veckan -eller egentligen bara 5 dagar- har varit underbart underbara! Skriva kortfattat om den blir nog lite svårt.
  Vi har gjort så sjukt mycket roligt! Jag hade Eydir hela veckan.
Börjar med ridningen. Den första dagen så gick det helt åt helvete, fast sen när jag hade kommit på hur jag skulle göra för att få honom att t ex tölta så gick det suveränt. Vi badade en dag och såklart superhärligt på Eydirs rygg. Han simmade inte lika mycket som Sillen, fast han simmade en hel del. Dök gjorde han också. Torsdagen gick bäst. Sist på dagen fick jag även prova att hoppa det högsta hindret och duktig som han är så klarade han det. Idag så hade vi uppvisning. I grupperna vi red så fick vi göra ett ca 5 min långt program. När vi hade tränat så gick det hyfsat bra, men det blev som bäst när det gällde. Det är jag faktist sjukt glad över.
  Vi har ju gjort annat än ridit också. Vi har badat, lekt lekar, sjungit singstar, kört anden i glaset, blivit vettskrämda på kvällarna. Jag har aldrig trott på det övernaturliga fast efter den här veckan vetefan vad jag ska tro. Det har hänt en del kan man ju säga. Jag skulle själv aldrig tro på något utav det. För att inte tala om det Anna berättade. Sov bara en natt i min säng. Resten av veckan sov jag med Julia. Haha, och sen igår så började kyrkklockan att ringa. Kyrkan står ca 100 meter bort från stugan och klockan är en sådan som man drar i. Fan vad rädda vi blev. Jag och Julia låg där i sängen och typ kramade sönder varandra tills Anna-Mi sa att det var Anna och Sylvia som hade dragit i klockan. Haha, men tur var väll det.
  Som jag sagt, en kortfattad beskrivning av en underbar vecka.
Kram /sK


fysjutton vad jag har börjat gilla denhär hästen <3 eydir var hans namn.
Ska kanske börja rida där ist för på skäret. Vet inte ännu, men jag får se.
Jag orkar inte stoppa in nå mer bilder nu för jag håller på att rensa dom.